Compassion creates humans

Jag är nog mer slut än jag förstår. Jag har hållt på få utbrott ett flertal gånger de senaste dagarna. Bara velat skrika rakt ut eller gråta. När jag kom hem i lördags kväll hände något inom mig och jag sparkade bakut. Jag är en prylmänniska och sjukt duktig på att samla på mig allehanda saker och ting av alla de slag (nja, kanske inte, men mycket har det blivit). Och nu fick jag någon antipryl-känsla som kom fram här. Ända sedan jag var liten så har inte bara jag själv haft mycket saker, utan vi hade mycket saker hemma. Jag och min bror hade mycket leksaker och framförallt hade ju min mormor mängder av saker. Hon samlade in saker till loppis åt Röda Korset och hon tog även emot kläder som de paketerade och skickade i klädinsamlingen. Det fanns ständigt mängder med saker hemma hos henne. Och hon samlade också på sig saker. Människor skickade trasiga saker eller kläder som var skitiga eller som de hade tagit bort knapparna på.
 
Mormor försökte och försökte att laga och tvätta dessa trasiga saker. Någonstans blev detta för mycket. Folk lämnade mer saker än hon kunde ta hand om och förutom det så hade hon myckte plats att samla sådant som hon själv var intresserad av. Hon hade ju massor med plats. Idag har hon flyttat in till en tvåa på knappt 70 kvm och vi försöker tömma hennes hus och bodar på alla dessa saker. Jag tror att jag bara har fått nog av grejer. Röra och röra och röra. Jag är själv superduktig på att röra till det, och ett av svaren i röra måste ju relaterat till hur mycket saker man har att röra till det med.
 
Nu har jag efter min reaktion börjat utrensning super deluxe av alla mina saker jag har. Jag försöker även skapa ett hem jag är någorlunda nöjd med, och vilket projekt det är! Det tar verkligen tid och energi att hålla på rensa bland alla sina saker. Och jag som då bor i en etta på ca 40 kvm och har ett källarförråd, kan ju bara ana hur min mormor som är 55 år äldre känner sig.
 
Jag är jättetrött och har gått runt och känt mig arg på något sätt de senaste dagarna. Jag vet dock inte vad jag skulle vara arg på, så jag misstänker att det är någon slags stressreaktion. Nu ska jag dricka te och sen sussa.
 
Postat av: Linn

Jag känner igen mig i så mycket av det du skriver här. JA, tröttheten och ilskan är med 99,9 % säkerhet en stressreaktion - ta det på allvar och sätt stopp för det som stressar dig. Att bita ihop och hålla ut när det känns så är inte rätt väg att gå. Hoppas du får några lugnare dagar framöver!

Kan också sympatisera med dina tankar om prylar, prylar, prylar. Jag smyger fortfarande in ett och annat loppisfynd här hemma (fast oftast hyfsat väl genomtänkta... tycker i alla fall jag ;-)), men annars har jag satt shoppingstopp. Kära nån, den här världen svämmar över av prylar och jag får nästan panik när jag tänker på hur mycket skit som produceras och månglas ut i alla billighetsbutiker. Panik ur ett miljöperspektiv.

Oj, vilken lång kommentar det blev här, men jag gick helt enkelt igång på det du skrev :-)

Svar: Ja, verkligen. Jag var med pappa till soptippen en vända och det var ju inte bara vi som var där och slängde grejer. Och det var så ofattbar mycket saker som folk slänger, och ofta måste man slänga en massa saker för man inte är varsam om det. Alla sopor vi får slänga efter mormor hade inte varit sopor om hon tagit väl hand om dem. Men nu får man ta det som det är och tänka framåt och se vad man lär sig :)
Joahi

2012-08-01 @ 09:25:55
URL: http://lyckoland.blogg.se
Postat av: L y d i a

svar,
Jag ska läsa engelska, 30hp på heltid :}

Svar: Aha, spännande! :)
Joahi

2012-08-02 @ 20:04:04
URL: http://lydiajosefine.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0